Under musikworkshopen 10 februari 2015 på Högskolan i Borås fick vi bland annat pröva att klappa och stampa i takt till denna musiken. Jag tycker att det är bra att klappa takter när barnen ska lära sig en ny sång. Då hör de musiken samtidigt som de "gör" musiken med hjälp av kroppen. Dessutom är det bra för de mindre barnen, för de barn som har svårt att sitta still,för de barn som inte har svenska som förstaspråk eller barn med språkstörningar. Jag ser musiktillfällena i förskolan som en chans för barnen att utvecklas, både i sig själva och som i grupp. Det är ett utmärkt tillfälle för delaktighet, samarbete och för reflektion.
Hur kommer det sig att musik (oftast) inte prioriteras ute på förskolorna? Jag tror att det delvis beror på tidsbrist, osäkerhet och okunskap. Många är rädda för att "släppa loss", sjunga och dansa, våga. Under musikworkshopen fick vi lära oss att vi ska sjunga i kortare tonart för barnen har det och då känner de att de vill sjunga när vi också sjunger i kortare tonart. När alla sedan försökte sjunga på detta vis bröt de flesta ut i skratt, vi lät tokiga med våra hesa röster! Men vad spelar det för roll tänker jag? Vi arbetar inte på förskolan för att vi vill slå igenom inom musikbranschen, utan vi ska sjunga för barnens skull och med barnen! Släpp kontrollen och gå loss, barnen älskar när pedagoger är engagerade!
Musik är också känslor och tankar. Musik är ett bra verktyg för barn med svenska som andraspråk
Referenser:
Ferm Thorgensen, Cecilia (2012). Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar