onsdag 3 juni 2015

Förhållningssätt (Nu ler Vygotskij).




Jag har funderat över min roll som kommande pedagog och vilket förhållningssätt jag har. Förhållningssätt gentemot barnen, kollegor och inte minst mot mig själv. Vad vill jag åstadkomma som förskollärare? Hur vill jag arbeta med mina kommande kollegor och med förskolebarnen? Jag har även funderat kring förhållningssätt som finns i förskolan. Som alla regler som finns som är djupt förankrade i verksamheten. Jag tänker på alla dessa barn som har lika mycket energi som ett vindkraftverk men som inte får utlopp för det på grund av alla regler och bestämmelser som finns på förskolorna.

Körling (2012, ss. 23, 24) talar om det tysta klassrummet och att lärare oftast eftersträvar ett tyst klassrum.  Hon ställer ett par pedagogiska frågor om varför det ska vara tyst, under vilka moment det bör vara det och när det inte nödvändigtvis behöver vara tyst. Hon undrar även ifall tystnaden är ett bevis på att läraren har saker under kontroll, har ordning? Hon anser att vi istället ska fråga oss själva vad barnen faktiskt talar om och delta i barnens kommunikation. Körling talar om barn, eller snarare sagt elever i klassrummet men jag anser att hennes tankegångar är väl relevanta i förskolan. 

Ljudnivån i förskolan är ofta hög och det kan vara väldigt tröttsamt för både vuxna och barn. Jag ser ett stort behov hos många barn att röra på sig och få utlopp för sin energi, få ropa, få springa, klättra...Jag säger: ut med barnen på gården eller till en skog eller lekplats! Låt barnen få utlopp för sin energi, låt dem få samspela, medverka själv och stå inte och gnäll över regnet utan se det som ett tillgång till barnens lek. De vuxnas förhållningssätt är av stor vikt eftersom vi påverkar barnen i högsta grad. Har vi ett positivt förhållningssätt smittar det av sig på andra vuxna och inte minst de viktigaste- barnen!

Bilden är från en vacker dag i början på hösten förra året. Barnen hade upptäckt kastanjer uppe i trädet och jag hjälpte dem att ta ned ett par stycken, en och en. Vi använde en pinne för att krossa kastanjerna och tillsammans upptäckte vi att kastanjernas nötter såg olika ut. Barnen var väldigt fascinerade och de verkade tycka att det var spännande och roligt (inklusive jag). När jag kom ned på gården såg jag ordinarie personal stå och prata i grupper som de brukar göra och jag kommer ihåg att jag tänkte: "Ni har ingen aning om vad ni går miste om när ni står här nere." 


Referenser

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber



tisdag 2 juni 2015

Utvärdering av didaktiskt material















Jag är väldigt nöjd med mitt didaktiska material och inte minst hur barnen tog emot filuren. Jag har haft funderingar kring hur det skulle vara ifall barnen skulle ha skapat filuren, men jag anser att det var bra att jag skapade honom själv. För filuren var en överraskning för barnen, något nytt och spännande från en exotisk kontinent. Jag känner mig dock missnöjd med de få tillfällena jag fick möjlighet att ha med filuren i verksamheten. Det blev som det blev på grund av sjukdom och för dålig kommunikation med förskolan och handledaren, tyvärr. Jag måste tillägga att jag hade en spontan egen liten samling med filuren under fältdagarna utan min handledare. Då skrev några av barnen med handledning av mig vänskapsskyltar (de goda vänskapsegeskaper som vi hade pratat om under andra samlingen). Sedan satte vi upp skyltarna på väggen tillsammans med barnens teckningar och en bild på filuren. 

Filuren var inte bara med i barngruppen under samlingarna utan med i samtal när det var osämja mellan barnen. Han blev en figur att relatera till för barnen. Under mina fältdagar kom två barn fram till mig och började spontant prata om filuren och att de hade träffat honom. Jag hoppas att med hjälp av väggen kan barnen minnas filuren och vilka egenskaper en bra kompis har. Jag känner att filuren har uppfyllt sitt syfte- fått barnen att prata, reflektera och lyssna på varandra!

torsdag 28 maj 2015

Barnens dag!

Många glada, blyga, utåtriktade, nyfikna, oroliga och spända barn kom till högskolan den 21 maj! De kom för att bland annat prova på vårt (elever i termin 6) didaktiska material. Min filur är en del av planerade samlingar där känslor och tankar är i fokus. Många barn kom för att titta på min filur. Situationen kändes ofta stressad eftersom det ständigt kom nya förskolegrupper med barn. Dessutom kunde jag inte introducera filuren på det sättet som hen är tänkt att bli presenterad för barnen.

Då fick jag improvisera! Barnen fick lägga öronen mot resväskan och se ifall de hörde något, sedan knacka. Men nej, det var fortfarande tyst! Vi bestämde oss då för att öppna resväskan och väcka filuren. När filuren sedan var uppe berättade jag att alla får berätta sina hemligheter för filuren om de vill eller kan man klappa på filurens mage eller på de långa öronen. Sedan blev filuren trött, barnen fick hjälpa till och natta filuren, lägga täcket på honom och stänga locket försiktigt så varken öron eller fötter klämdes.


Det var intressant att få se de andras didaktiska material, dock kände jag att jag egentligen inte ville eftersom vi ska få se varandras material under vfu-uppföljningen.


Didaktiska material! Ann- Sofie Blomqvists till vänster, min egen filur i mitten samt Madeleine Håkansson och Malin Rubins till bredvid min filur.

Metod och teori (examensarbete)

Jag känner att jag inte orkar tänka på det kommande examensarbete nu! Trots att det är bra att högskolan vill förbereda oss inför hösten känner jag prestationskrav för jag måste bli klart med allt under våren innan jag ens orkar tänka ordet "examensarbete" och höra hur tankarna ska gå innan valen görs och hur allt ska gå tillväga. Låt mig bli godkänd på alla inlämningar, seminarium, uppföljningar, låt mig få lite sommarlov... Sen till hösten kan vi snacka om examensarbetet! Tack. 

Edvard Munchs "Skriet" från 1893

Digitala verktyg

Var och varannan förskoleavdelning har idag en ipad. Den är eftertraktad hos barnen och tas oftast fram när bägaren håller på att rinna över och personalen egentligen har behov av ytterligare en personal- då blir ipaden en kollega som kan underhålla ett antal barn. Men hur pedagogiska är spelen som finns på plattorna där ute på förskolorna? 

Allt för ofta har jag sett spel som barnen spelar som varken stimulerar språk, matematik eller någon annan kunskap. Förskolan är faktiskt skola och inte förvaring. Att låta barnen spela spel där de ska ha frisörsalong eller steka pannkakor anser jag inte hör hemma i förskolan. Jag ser inte att det sker någon utveckling hos barnen när de steker pannkakor. Men när de spelar ett spel som "Pettson och Findus-spelet" där de ska tillverka uppfinningar ser jag att det händer något hos barnen, de kan sitta flera stycken tillsammans och lösa uppgifterna, de samarbetar och de klurar och de gör fel ibland men tillslut kommer de på hur de ska göra. 

Det finns roliga och lärorika spel till plattor men det läggs inte kraft på att hitta dem. Inte heller läggs det kraft på att sitta bredvid och vägleda barnen. Men, det är inte personalens fel. Ifall barngrupperna på förskolan var mindre hade det funnits möjlighet till större utveckling hos barnen, mer tid för research och mindre utbränd personal på förskolorna.



Det finns ett betydligt billigare och inte minst omodern motsvarighet till ipaden, nämligen en dator där barnen kan lära sig siffror, bokstäver och räkna antal med mera, Dock är den som sagt uråldrig men jag har sett ett intresse hos flera av barnen. De olika spelen som kan spelas är relativa pedagogiska och barnen får dessutom respons för varje uppgift som de gör vilket jag anser positivt. 

Måla med akvarell med barn under VFU:n

Jag såg ett intresse hos barnen under mina fältdagar, nämligen färger! De hade lånat en bok om färger och i den boken stod det bland annat om hur vi ska blanda grundfärgerna för att få fram andra färger. Jag bestämde mig för att ta med mig mina akvarellfärger, penslar och akvarellpapper hemifrån så barnen fick prova på att måla med akvarell!  


Först tejpade vi fast det tjocka pappret på bordet och sedan blötte vi ned pappret med vatten med en stor pensel. Jag hade med mig flera olika penslar, barnen fick känna på deras fasthet och därefter välja. De valde de mjuka akvarellpenslarna framför de mer hårda penslarna anpassade till hobbymålning. Jag hade med mig min färgcirkel som jag skapade under den andra bildworkshopen. Den skulle underlätta för barnen när blandade färger. Vi tittade på den och kom fram till att när rött blandas med gult blir det orange. 



Det blev samtal om färger, former, storlek, hårt och mjuk. När det blev svårt att måla fick barnen doppa penseln i vatten och de märkte att de inte fick trycka för hårt på pappret för penslarna är mjuka och har ingen spänst. Alla barnen tyckte att det var oerhört spännande att se vad som hände med färgerna under tidens gång. En av flickorna sade att det var "pirrigt" för det var första gången hon målade med akvarell och det var så spännande och nytt.  Jag såg att de kände sig viktiga och att de uppskattade att vi målade med "konstnärsfärger".  

VFU: Barnen möter filuren


"(Jag smyger in i stora rummet med en liten resväska) Oj, nu får ni vara tysta! Jag har med mig min vän filuren här i min lilla resväska och han ska inte vakna riktigt än… Filuren har gjort en lång resa ändå från Sydamerika och det har varit en jobbig resa för filuren. För att filuren inte ser ut som alla andra så var andra filurer elaka mot honom. Vad tänker ni om det? (samtal sker mellan mig och barnen samt barnen emellan).

Men nu har filuren kommit hit till Sverige där filuren vill stanna! Filuren har varit så ledsen men nu är filuren glad för nu får hen träffa er! Men, ni måste lova att vara snäll mot filuren, okej?
Det här är viktigt: 
När man håller filuren i sin hand ska alla andra vara tysta och lyssna på den som pratar… Om ni berättar hemligheter för filuren berättar filuren aldrig det för någon annan. Filuren ligger och sover nu, men vänta lite…

'Hola! Como estas? Quireres despertar? No, porque? Los ninos quieren hablar contigo...' Jag pratar spanska med honom för han kommer från Sydamerika där man pratar det här språket. Men han börjar förstå svenska mer och mer… Vill du (väljer ett barn) komma och väcka honom? Han är busig nu och vill inte lyssna på mig! Du måste vara försiktig för han är lite rädd… (barnet går fram till resväskan och vi lyfter på locket). Va bra! Sätt dig bredvid mig....

Filuren vill gärna veta vad ni heter! (Filuren skickas runt i cirkeln och kommer tillslut tillbaka till mig)

Nu vill filuren veta vad ni tycker om! Det kan vara vad som helst. Jag kan börja: Jag tycker om jordgubbar och glass… (filuren skickas runt i cirkeln)". Nu är filuren trött igen! Jag tycker att filuren ska få sova igen, ska vi säga hej då? 

Så lät min introduktion med filuren hos barnen! Från början var det bara tänkt att de sju äldsta barnen (4-5 år)skulle medverka men efter ett samtal med min handledare kom vi överens om att några mindre (3-åringar) också kunde vara med eftersom de har så god förståelse. Sammanlagt var det elva barn och nervositeten var hög precis innan! Men när jag kom in med min resväska med filuren blev det helt knäpptyst hos barnen och de verkade tycka att det var oerhört spännande över vad som gömde sig i min lilla resväska och nervositeten hos mig lättade. 

Jag är oerhört nöjd med min samling med barnen och filuren! Jag tror att det var så pass lyckat för att jag var förberedd, jag höll mig lugn och jag skapade en spännande stämning som fångade barnens uppmärksamhet. Alla barn fick tid att säga något till filuren och alla lyssnade på varandra, vilket var tanken. Även de barn som vanligtvis inte pratar särskilt mycket vågade säga något. De hade även möjlighet att prata efter själva samlingen. Efteråt ville barnen veta var Sydamerika ligger så vi gick till köket där världskartan finns så pekade jag ut världsdelen. 

Under andra samlingen pratade vi om vad en bra kompis är och sedan fick barnen rita kompisar till filuren medan vi hade samtal om vad en bra kompis är.