Jag har funderat över min roll som kommande pedagog och vilket förhållningssätt jag har. Förhållningssätt gentemot barnen, kollegor och inte minst mot mig själv. Vad vill jag åstadkomma som förskollärare? Hur vill jag arbeta med mina kommande kollegor och med förskolebarnen? Jag har även funderat kring förhållningssätt som finns i förskolan. Som alla regler som finns som är djupt förankrade i verksamheten. Jag tänker på alla dessa barn som har lika mycket energi som ett vindkraftverk men som inte får utlopp för det på grund av alla regler och bestämmelser som finns på förskolorna.
Körling (2012, ss. 23, 24) talar om det tysta klassrummet och att lärare oftast eftersträvar ett tyst klassrum. Hon ställer ett par pedagogiska frågor om varför det ska vara tyst, under vilka moment det bör vara det och när det inte nödvändigtvis behöver vara tyst. Hon undrar även ifall tystnaden är ett bevis på att läraren har saker under kontroll, har ordning? Hon anser att vi istället ska fråga oss själva vad barnen faktiskt talar om och delta i barnens kommunikation. Körling talar om barn, eller snarare sagt elever i klassrummet men jag anser att hennes tankegångar är väl relevanta i förskolan.
Ljudnivån i förskolan är ofta hög och det kan vara väldigt tröttsamt för både vuxna och barn. Jag ser ett stort behov hos många barn att röra på sig och få utlopp för sin energi, få ropa, få springa, klättra...Jag säger: ut med barnen på gården eller till en skog eller lekplats! Låt barnen få utlopp för sin energi, låt dem få samspela, medverka själv och stå inte och gnäll över regnet utan se det som ett tillgång till barnens lek. De vuxnas förhållningssätt är av stor vikt eftersom vi påverkar barnen i högsta grad. Har vi ett positivt förhållningssätt smittar det av sig på andra vuxna och inte minst de viktigaste- barnen!
Bilden är från en vacker dag i början på hösten förra året. Barnen hade upptäckt kastanjer uppe i trädet och jag hjälpte dem att ta ned ett par stycken, en och en. Vi använde en pinne för att krossa kastanjerna och tillsammans upptäckte vi att kastanjernas nötter såg olika ut. Barnen var väldigt fascinerade och de verkade tycka att det var spännande och roligt (inklusive jag). När jag kom ned på gården såg jag ordinarie personal stå och prata i grupper som de brukar göra och jag kommer ihåg att jag tänkte: "Ni har ingen aning om vad ni går miste om när ni står här nere."
Referenser
Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar